Såra mig hellre med sanningen än försöka göra mig lycklig med en lögn."
I veckan drabbades jag av en sanning som sved o som svider än. Alla ord kanske inte var befogade men faan vad ont det gjorde. Mitt i allt uppskattar jag ändå ärligheten.
Det kommer att läka och det får ta den tid det behöver. I ovanstående påstående ligger det en hel del sanning i. Faktiskt. I alla fall för mig. Oavsett vad det gäller!! Det går aldrig och då menar jag verkligen ALDRIG att reparera en lögn!! Skadan är gjord!! Och hur jag än vill och försöker så finns lögnen alltid kvar och lurar i kulisserna. För har man ljugit en gång. Så kan man ljuga igen och igen och antagligen en gång till........
Om jag ställer en fråga så förväntar jag mig ett ärligt svar. Always!! Och kan man inte svaret så...
Det är inte alltid säkert att man kan svara på en fråga på direkten. Ibland kanske man till och med måste få fundera en smula för att svaret ska bli rätt och ärligt.
Sen finns ju såna där situationer där man själv vet hur det ligger till och kroppsspråk och annat avslöjar att så är det men om man skulle ställa frågan så får man ett oärligt svar så därför frågar man inte.
Vissa saker bara vet man och som jag ibland skulle önska att det inte var så eller att jag kunde bortse från vissa saker men nope funkar inte!! Så jag måste lära mig att leva med det för "den enda man kan förändra är sig själv" och sitt eget tänk. Men hur gör man då?? Lite osäker om det sättet jag använder mig av nu funkar. Stäng in och kasta nyckeln är inte min grej men just idag så får det vara så tills vidare.
Har ändå tagit tag i det jag vet att jag kan förändra - om jag bara vill och orkar.
Trevlig helg gott folk! Livet är inte alltid en jävla dans på rosor och "förlåt" att jag är så jäkla känslig...
