Brutna löften och tråkiga minnen
Ja så är det.
Hur många gånger har jag inte lovat saker och sen brutit dem?
Hur många gånger har jag själv varit utsatt för det?
Ja jag vet inte riktigt.
Värat är att ha utsatt någon för det.
Tackade ja till en vän att komma till henne, hon längtade efter mig men skrev i ett mess att jag inte orkade komma. Vilket i och för sig var sant men jag gjorde henne ledsen och besviken. Det gör fortfarande ont i mig att jag sårat henne.
När jag abrupt gjorde slut med mitt ex (inte för att jag har någon nu) så krossade jag hennes hjärta i tusen bitar. Det är heller inget jag är stolt över.
Vad jag själv blivit utsatt för vill jag inte skriva om. Men känslorna är jobbiga, vare sig det handlar om små löften eller stora.
Jag lär mig av mina misstag och brutna löften.
Och jag minns dem. Vissa av dem som det var igår.
Föröker ändå att inte lägga för mycket av min energi på det.
Kan bara säga förlåt men framför allt g ö r a förlåt.
Ibland får jag nog bara låta det vara.
Det gör för ont i den andres minne.
När det gäller mitt eget hjärta får jag förlåta även om det är svårt att glömma.
Det är det bästa för mig.
Tror jag iallafall.
